– Kom in! ropar Cornelia inifrån köket. Det doftar mat och när vi kliver in i hallen möts vi av en härligt modern och ljus känsla. Hallen är rymlig och välplanerad med gott om plats för hela familjens ytterkläder i en platsbyggd förvaringslösning som vi senare får veta att Christofer byggt själv. Intill hallen ligger det mindre badrummet som ger ett piggt och lite poppigt intryck med rosa kakel och ett vackert terrazzo.

– Christofer är och hämtar på förskolan, så snart blir det livat här, skrattar Cornelia och fixar färdigt det sista av barnens middag vid den enorma köksön i sten, där det även finns plats för en modern arbetsplats. Man slås av det härliga ljusinsläppet i rummet där fönster i tre väderstreck adderar till den redan rymliga känslan. Här är högt i tak, på alla sätt. Färgstarka konstverk och detaljer pryder väggar och vrår och trots att Cornelia och Christofer inte alls övermöblerat sitt hem får man en personlig och varm känsla.

Cornelia berättar att både hon och Christofer är väldigt förälskade i funkisstil och att tankarna om ett hus åt det hållet föddes efter ett besök på Gotland för några år sedan. Valet att bygga nytt blev ett ganska spontant beslut för paret efter att ha fått möjlighet att köpa tomt i ett område som de redan tyckte mycket om.

– Vi har ju promenerat jättemycket här med Herman, innan barnen, och alltid tyckt att det funnits något särskilt med den här platsen, säger Cornelia. Då bodde vi i ett äldre hus som vi höll på att renovera, men vi visste att vi gärna ville ha barn och det huset kändes liksom inte rätt för oss att leva familjeliv i, förklarar hon och fortsätter:

– Det var mysigt men ganska litet med flera trappsteg upp till entrén och så vidare – inte vidare barnvagnsvänligt alltså, säger Cornelia. Så kikade vi lite på andra, större hus ett tag men kände inte att vi hittade något som passade oss och våra förväntningar riktigt. När vi sedan började titta på husmodeller och hittade det här huset från VårgårdaHus så kände vi båda bara yes. Jag tror att vi föll lika mycket för planlösningen och siktlinjerna som de stora fönstren. Och när vi insåg att vi faktiskt kunde bygga själva så kändes det som ett jättekul projekt också. Vi bestämde oss rätt snabbt för att köra, säger hon.

Och projekt är något hon är van att både starta och genomföra. Trots att hon bara är i trettioårsåldern har hon redan hunnit med att driva både ett och två bolag och man förstår att både hon och Christofer är idérika personer som gör det mesta utifrån lust och inspiration.

– Vi är rätt spontana både Christofer och jag. Det är så vi fungerar. Vi gillar att gå på känsla mycket, berättar hon. Mer hinner hon inte säga innan dörren öppnas och hallen fylls av liv.

Bob och Babs, tre år respektive ett och ett halvt, hoppar snabbt ur skorna och springer in i köket. Efter lite kramar och pussar är det dags för barnen att äta middag och vi fortsätter vårt samtal medan barnen busar vid bordet. Här, i det rymliga köket och vardagsrummet, förstår man att familjen spenderar större delen av tiden hemma, som det ofta blir under småbarnsåren.

– Vi hänger mycket här, både när vi jobbar hemma och när vi är med barnen eller har folk över, berättar Christofer. Och det är enkelt att förstå. Det stora rummet som utgör kök och vardagsrum är helt ljuvligt, med formstarka val som tillsammans bildar en lika stilren som lekfull helhet. Från ena sidan går köket i varma toner då de valt att klä köksön och väggen bakom den i valnötsfanér. Blickar man in mot rummet från hallen däremot går köket i ljusare toner och ger ett mer samlat och avskalat intryck.

Cornelia och Christofer berättar att de fortfarande testar olika saker i inredningen och låter huset växa fram allteftersom. De har målat taket i hallen i en blågrå kulör och i sovrummen har de låtit väggar och tak gå i samma färg. De tycker att det är roligt att variera sig och tänker att alla beslut inte måste vara för evigt. Ett hem kan ju få lov att förändras över tid, precis som allt annat i livet.

– Det här är kanske inte vårt sista hus, det tror jag inte. Men det är perfekt för det liv vi lever just nu, säger Christofer och kastar ett öga mot barnen som försvunnit in i en ny lek.